- frankrike är så sjukt lågutvecklade och efter sverige i många avseende, frustar hanna när vi ska betala vår mat i form av spagetti, mozarelle och pesto på monoprix.
hon tänker här främst på det faktum att fransmännen glömt att bygga rullband på andra sidan kassan när man betalt, vilket leder till att det tar sina minuter för folk att packa ner sina varor i kassen direkt från det att kassörskan tagit betalt, vilket enligt oss svenskar leder till enroma köer och ineffektivitet.
och visst har hon rätt, med en liten ändring i konstruktionen skulle man tjäna flera minuter på cassino, edm carrefour och monoprix.

och för att nämna ännu en sak som vi svenskar mer än gärna klagar på, är de denna ständiga byrokrati. allt onödigt pappersarbete, brev fram och tillbaka och som inte ens fransmännen själva förstår sig på. igår lyckades jag äntligen, efter 1 månads tid, öppna ett bankkonto här, vilket  sverige görs på en eftermiddag. och det först när ja gick till banken själv, och inte inväntade alla 3 brev som ja blivit lovad.

aja, klaga går ju. de finns säkert många saker där fransoserna ligger före oss skandinavier också, bara att vi är lite trängsynta och hemmablinda i vårt sätt att betrakta vad som är deras vardag.
nog filosoferat om det!

vi trivs alltjämt bra här i aix. förra veckan innebar projektvecka, alltså turism på hög nivå för vår klass. vi besökte marseille, luberon och massa andra vackra provencalska vidder med vår abonnerade turistbuss. vi fick oss även en del matnyttig undervisning i kultur och historia. på torsdagen spenderade vi tiden i vår egen pärla till vistelseort och besökte ett par museer, katedralen och en stor marknad. på tal om de marknaden så inträffade en spännande incident för mig och gabbi, när vi skulle göra läxan att ta reda lite på lokalprodocerad mat här i provence. vi gick gladeligen fram till en söt farbror som stod och sålde sina varor i ett litet stånd.
- qu'est-ce que c'est? frågade vi och pekade på ett ord vi hade skrivt upp. mannen börja rodna lite och försökte tafatt berätta något annat om det han sålde. när vi frågade igen nämnde han ett ord vi inte tycktes känns igen, efter vilket han tittade ner på sig själv och pekade i mellanjärdet. då förstod vi att ordet han beskrev var testiklar. stackars man, som blev ännu rödare i ansiktet när vi började skratta lite för högt och driva med oss själva.
nåväl, vi får hoppas att han kommit över de nu, och kan fortsätta sitt liv utan fysiska eller psykiska men.

denna veckan är vi åter tillbaka i skolan för att proppa våra huvuden fulla med franska ord och uttryck, expretions. det är spännande, och ja har lovat mig själv att plugga lite mer utanför skolan tillsvidare.
nu ska jag ut och göra stan och ta reda på vad livet har att erbjuda.

a la prochain!