Johanna leker Afrikan

GUDSTJÄNST För första gången i mitt liv har jag varit på en äkta afrikansk gudstjänst. Den gav verkligen själ för sitt namn, för tjäna gud det var precis vad man gjorde. Vi började klockan 9 i morse, och höll på till 13. 4 timmar innehållande mycket musik, sång, bön och pålysningar. Det var lite speciellt idag för vi skulle välkomna han som är ansvarig för hela ungdomssektionen i eglise evangelique, detta medförde att alla grupper medverkade, och det var rättvis uppdelning minsann. Samtliga grupper (vilka var många) sjöng minst 4 sånger var, dessutom mellan varje programpunkt så går mötesledaren upp och pålyser vad som kommer näst. Detta drar ut på tiden, kära ni. Men det var en riktigt härlig gudstjänst ändå, med mycket härliga rytmer och svängande tjocka afrikanska kvinnor som prisar Gud. Jag och arvid blev även vi introducerade, och fick som tur va sitta på sköna stolar tillsammans med de andra ungdomsansvariga. Det fick däremot inte söndagsskolebarnen, som satt på en hård träbänk utan ryggstöd under hela gudstjänsten, det skulle inte svenska barn palla, den saken är säker. Nästan alla var idag klädda helt i vitt, för att det var extra högtidligt. Dom ska skaffa fram såna dräkter till oss också säger dom, det kommer inte va en vacker syn. Jag känner mig väldigt blek redan som det är. Jag börjar redan känna mig hemma min församling, där jag kommer vara och hjälpa till med barn- och ungdomsarbetet (blir nog snarare dom som hjälper mig). Mayangui heter kyrkan, vilket betyder glädje på monokutuba (kikongo). Nu krävs bara att jag börjar lägga folks namn på minnet, och även anstiken. Jag har hälsat på så många som redan uppenbarligen vet massor om mig men som jag tror jag ser för första gången. Något som är synd att nästan alla jag pratat med mer än bara presentation varit killar. Det känns lite svårt att komma in bland tjejerna, det blir mycket naturligare med killarna. Vet inte om det säger något om kulturen och könsrollerna här, vilka inte alls är som i sverige, eller om det bara är så att många killar uppenbarligen väldigt gärna har en vit kompis. Men det är något jag känner att jag vill jobba på, hoppas det kommer ge sig med tiden. Nu ska jag ta tag i min söndag och vila lite. Bonne dimanche! Senare samma söndag. FIESTA Nu har jag upptäckt en annan sida av kongo, även den innehållande mycket av sång dans och fullsmockat med folk. Jag blev ikväll medtagen av mina två kongoleser dada och vhan till en boite, dvs uteställe. Mycket roande, dels för att ja för första gången sedan min ankomst här fick dansa till lite afrikanska rytmer, dessutom kul att upptäcka det tillsammans med två som känner stället. På det stora hela såg det ut som hemma: mkt folk, bar i ett hörn och dansgolv i det andra. Dels så lärde dada mig att dansa rumba, den typiska kongodansen enligt dom. Inte alls såsom man tänker att afrikaner ska dansa, man står tätt intill varann och svänger ytterst lite sida till sida med höfterna, väldigt intetsägande och trist dans, men den skulle visst vara sensuell, jag tröttnade väldigt snabbt. Det var roligare när musiken kom igång, då vi alltjämt ackopangerade till afrikanska rytmer svängde loss rejält på dansgolvet. Ett mycket roande fenomen var att alla på dansgolvet trängdes framför spegelväggen för att få komma längst fram, och alla stod sen vackert uppradade efter varann, samtliga vända mot spegeln, som på en dansklass alltså. I vilket fall så stämmer min förutfattade mening att kongoleserna kan sin dans, dom har de i kroppen, sjukt gött att se. Observeras bör att jag faktiskt inte blev fullt så uttittad som ja förväntade mig att bli som enda vit, vilket va skönt. En väldigt lyckad kväll helt enkelt, det ska göras om. Dans är lycka!