Johanna leker Afrikan

Tänkte nämna några roliga/konstiga/anmärkningsvärda eller varför inte bara annorlunda företeelser som jag möter i min vardag här i varma afrika. Det är många gånger per dag som man stöter på beteenden eller stukturer som inte är som hemma som ja väldigt gärna vill komma ihåg, men ofta faller dom i glömska. Ska i allafall göra ett försök att rota i maskineriet och stapla upp några ja stött på idag.

Det finns väldigt få parker och liknande områden där man bara kan hänga runt här, folk har inte den vanan att umgås. Men idag gick ja igenom en skogsdunge som ligger nära mitt kvarter och upptäckte att de var väldigt frekvent med studenter som gjorde sina läxor där. Skönt sätt att koppla av lite och få nåt vettigt gjort också. Det som var märkbart var dock att hälften av alla studerande gick runt sakta men säkert i sin egen värld och läste högt för sig själva ur sina anteckningar. Försökte tänka mig in samma situation i sverige vilket var väldigt underhållande.

Nog för att könsrollerna här i allmänhet skiljer sig mycket hemifrån så är det i synnerhet i en situation som ja alltid finner lite skrattretande när det händer. Nämligen att killar är så fruktansvärt töntiga och inställsamma när de träffar nya tjejer, vilket verka impa rätt bra på de flesta kongobrudar. Det kan t ex va en situation där någon har med sin syster eller tjejkompis, då blir de alltid lite poesi-battle med väldigt vackra franska ord om ”vilka vackra ögon du har”, ”ditt namn rimmar ju på blablabla vilket tyder på att du och ja skulle passa väldigt bra ihop”och ”det var ett otroligt stort nöje att äntligen få stifta bekantskap med dig”. Alltmedan tjejen ifråga står och småfnissar och är uppenbart nöjd ut med uppmärksamheten.
Väldigt töntigt men roligt att betrakta utifrån.

Det har många gånger slagit mig att om man skulle likna miljön jag rör mig i med någonstans i sverige skulle det vara en musikfestival. Gatorna är oftast av lera som blir oframkomliga och förstörda när det regnar, men det hindrar inte folk från att använda dom och traska runt i geggan. Det tycks bo för mycket folk på för liten yta, folk lever i sina små parceller (typ lika stora som tält) som dom delar med sina 8 familjemedlemmar. Det är varmt och folk är ute och rör sig nästan dygnet runt. Det är ofta hög musik och mycket liv och rörelse, folk som står och dansar på gatan och kan gå och sjunga högt för själva utan att det är onormalt. Den största skillnaden är att folk här inte är onyktra så det smäller om det och beter sig dreggigt. En väldigt stor skillnad är också att en festival i sverige är något provisoriskt, som jag tror de flesta besökare inte skulle vilja leva i året runt. Men här är det verklighet, vilket ger liknelsen en tänkvärd och kanske lite deppig twist. Fortsättningsvis så är det vissa få som betalt extra för camping deluxe (detta, i kongos fall, ofta de som jobbar för staten eller militären) vilka är försedda med rinnande vatten i toan och duschen istället för hålet i marken, dom bor mer centralt, närmre ”festivalområdet”, där det är betydligt mer städat och lugnt.
Så nu kan ni tänka er lite omgivningen i min vardag.

Jag har vant mig väldigt grundligt att få extra uppmärksamhet, bli lite särbehandlad och uttittad som vit bland kongoleserna. Särskilt då folk här i allmänhet visar väldigt tydligt vilka de pratar om och vad de tycker. Men en sak som ja verkligen tycker är skrattretande är att vad jag än gör så är det nån som tycker det är helt fruktansvärt roligt och förvånandsvärt. Det kan handla om att äta en banan, sitta på en buss eller klappa med i en sång när nån sjunger så är det alltid blickar och fingrar riktas mot en och folk som säger ”titta, mundelen äter” eller liknande. Det är som att jag inte är människa utan förväntas agera utomjordiskt i allt jag gör alternativt inte agera alls.
Jag har ett bestämt mig för ett nytt sätt att hantera denna uppmärksamhet, nämligen att inte bry mig så mycket. Ofta går jag runt med tanken att göra så lite väsen som möjligt för att man vill passa in och inte trampa nån på tårna. Men ja märker att jag njuter mer av livet och att andra får skratta mer om jag är mig själv, och agerar som jag skulle gjort hemma.

Det var allt för denna gången, lovar att det kommer fler liknande betraktelser. Det är när ja kommer in i nåt visst mood och börjar betrakta vardagssituation utifrån lite mer, vilket ger mig väldigt mycket tankeställare och även underhållning.

för övrigt väntar nästa vecka en väldigt trevlig händelse, nämligen ankomsten av monseigneur Eriksson som kommer och gör brazza osäkert en vecka och hälsar på sin dotter, det ska bli fett kul!
Mundele me kwenda (vitingen drar vidare)
allt gött!