tjena snyggon!
jag skriver detta blogginlägget bara för att jag råkar vara en människa med ja vad ska man säga, mycket åldersnoja och ganska symboliskt studerande av åldrar av olika slag. det kan t ex vara att jag ser livet som en slags före/efter period, att livet ska rättas efter blott åldern. och så kanske det är, i vilket fall är den stundande åldern som nu finns i mina tankar åldern körkort, uteliv, myndighet och vuxet ansvar i störtsa allmänhet.

det jag vill komma fram till i min något förvirrande men förhoppningsvis intresseväckande inledning är att:
JAG FYLLER 18 ÅR IMORN , GOTT FOLK!!
detta är stort för mig, och jag är sjukt ambivalent i denna fråga. jag är inte redo att agera vuxen än, jag är ju ett barn och vill så förbli. fast å andra sidan är det sjukt mycket frihetsvarning på åldern 18. jag menar, jag får göra vad jag vill(kmr iof inte bli jätteskillnad mot nu kanske) , jag betraktas som vuxen och ska därmed behandlas därefter.. inga mer : "ååh, vad söt hon är när hon säger så"-kommentarer osv!

nåja, det jag ser fram emot mest med min kommande ålder är i vilket fall KÖRKORTET! jippie, fatta gött när man står där med bilnyckel och körkort i handen! obeskrvligt.. men det är en tid kvar.
och jag vet inte om det är så mkt at se fram emot egentligen, bidra till att miljön förstörs på ett aktivt sätt och dessutom tycka om det! nepp, tanken är illa. dessutom har jag fått en kartläggning över lika typer av körkortsstadier en männsika passerar av joel, vilket inte gjorde mig så pepp på att få kortet.. här kmr den:
1. man har nytaget körkort, underbart. men nu kommer det första problemet: ingen bil! ajajaj, körkortet utnyttjas alltså inte
2. man sparar och sparar, och får äntligen råd med an bil. härligt! men, bensin/annat bränsle kostar, dyrt! inte mycket kört med den nya pärlan här inte
3. nu har man etablerat sig och skaffat sig stålar för vilka man köper mängder av bensin så man kan köra runt i sin bil. men saken är den, att man tar ju körkort lika mkt för att kunna skjutsa sina vänner som för sig själv :P och nu när man jobbat upp sig så mkt har man inga vänner kvar (all tid och energi har gått åt penga-fokuset) så, summan av kardemumman är att man står där en dag, utan kompisar men med en fin bil och mycket bensin.
är det detta jag vill uppnå med mitt bilförarliv?
svar: ja, om det är vad som krävs för att jag ska få det där himla kortet så ;)

min sista helg som barn (17-åring) har iaf vart underbar!
18årsferre i kökan i fredags, 50 av mina fina vänner kom och grattade.
göteborgarna sov över til lördag, frulla utsomhus, strosa runt på stan och massa snack
ung kraft-festivalen på lör-kväll. härligt! städade och fick två(!!) matbiljetter, samt spontandansade inför massa folk
sov länge på söndan, studerade ett stycke teori
grattad av släkten hos mor. presenterades för emils nya flickvän samt fick kvarteret skatan-dvd. alla säsongerna :D

that's it. skönt det

jaja, nu har jag bara 24 minuter kvar av min barndom och jag tänkte faktiskt göra ngt bra av den :)
så, hej svejs underbara folk! see you on the other side så att säga. so long!